torsdag 31 augusti 2017

Del 7

Hon kände igen honom. Det var samma man som stirrat in på henne den första natten i stugan. Hon tittade snabbt omkring sig. Hon var fast på bryggan med havet bakom sig. Hon tog snabbt på sig den vita munkjackan som låg på bryggan bredvid solstolen. Plötsligt kände hon en kokande ilska som ryckte tag i henne. Hon reste sig upp från solstolen och började gå över bryggan upp mot stugan. Mannen stod fortfarande kvar. Han ska fan inte skrämma mig, tänkte hon. När hon kommit en bit närmare saktade hon in stegen ända tills hon till slut stannade helt. De stirrade på varandra. Hon höll sig på ett betryggande avstånd.
- Vad fan menar du med att smyga omkring här? Den här ön är privat!
Mannen stod tyst en stund.
- Det är min ö! sa han.
Linn tittade storögt på honom. Skämtar han med mig nu, tänkte hon.
- Vi köpte ön av er för några månader sen, sa hon.
- Ni köpte den av min bror Ove och hans fru, Anita, rättade han henne. Jag fick nyligen reda på det.
Det här kan inte vara sant, tänkte hon.
- De sålde ön utan min vetskap.
- Jag förstår ingenting, sa hon.
Han gick några steg närmare och hon backade.

Del 6

Roger hade vunnit över henne flera gånger i kortspel kvällen innan. Hon hade känt sig tankspridd och hade svårt att koncentrera sig på kortspelet. När Roger åkte iväg med båten in till byn, bestämde hon sig för att gå en promenad och se sig om på ön. Hon låste stugan noga efter sig och följde en smal stig. Hela ön var täckt av höga björkar och när hon tittade upp såg hon himlen mellan de täta trädkronorna. Stigen ledde ända fram till en brygga till som såg äldre ut. Det var mer än vad jag visste, tänkte hon. Hon gick tillbaka till stugan och tänkte passa på att koppla av i den värmande solen ute på den nya bryggan. Hon tog med sig en solstol och en mindre väska med en pocket, en flaska vatten och lite smågodis. Hon satte sig tillrätta och öppnade boken och började läsa.
"Det var en isande kall vinterkväll då..."
Hon tittade upp från boken och såg sig om. Hon var säker på att hon hört ett ljud. Hon lyssnade men allt var tyst bortsett ifrån några fiskmåsar som skrattade hest och flög vidare. Hon fortsatte att läsa.
" ett hjärtskärande barnskrik hördes utanför tågstationen. Kvinnan vände sig om och..."
Nu hörde hon ljudet igen. Hon reste sig upp, lade ifrån sig boken och gick en liten bit upp mot stugan och lyssnade. Hon hörde inget mer och gick tillbaka till solstolen och vände på den så att hon kunde se stugan. Hon tog upp boken på nytt och fortsatte. "såg de täta snöflingorna, likt vita gnistrande stjärnor, sakta dala ner och landa över barnet som låg i en flätad korg. Den röda filten täcktes alltmera av snön som började falla allt tätare och..."
Linns ögon föll sakta ihop och hon somnade. Boken låg i hennes avslappnade hand.
Linn öppnade ögonen och tog upp boken som ramlat ner på bryggan. Hon tittade upp mot stugan och en skarp il nådde hennes hjärta. En man stod uppe vid stugan och stirrade ner på henne.

måndag 26 juni 2017

Del 5 - Ljusa sidan

- Roger! Varför har du plockat ut kläderna igen? Jag hade ju precis hängt in dem!
Hon fick inget svar. Hon gick ut och tittade utanför stugan men Roger var inte där.
- Roger!
Hon gick nerför trappan mot bryggan men det fanns ingen eka där. En isande il gick nerför ryggraden när hon insåg att hon var ensam på ön. Eller så var hon inte ensam. Hon skyndade uppför trappan och tittade in i stugan. Någon kan ha smugit sig in medan hon stod på bryggan. Det var tomt. Hon gick snabbt in och låste dörren om sig. Hon stirrade på den röriga klädhögen med avsky. Någon måste ha sett henne hänga in kläderna. Hon vände sig om och bakom henne fanns fönstret. Tanken på att någon tittat in när hon packade upp väskan fick det att vända sig i magen. Hon var osäker på om hon hade låst dörren innan hon gick upp men någon hade varit inne i stugan medan hon sov.
Plötsligt hörde hon en motorbåt. Hon låste upp dörren och skyndade ut och såg Roger stå på bryggan.
- Visst är hon fin? Han pekade på båten.
- Har du köpt en ny båt?
- Ja, jag gav ekan i mellan och la till några tusenlappar!
- Hur många tusenlappar då?
- Äh, oroa dig inte, vi fixar nya pengar. Nu kan vi ta oss runt på nolltid och köra ifrån åskoväder med turbofart!
- Oj, du har pizza med dig! Hon pekade på pizzakartongerna som låg i båten tillsammans med två matkassar.
- Ja, nu går det snabbare att komma ut hit. 
Linn såg på Roger att han var utomordentligt nöjd med båtköpet. Det retade henne lite att hon inte fick vara med och besluta om ett sånt större inköp men hon ville inte förstöra hans glädje. Hon försökte se det från den ljusa sidan, han hade rätt i att det blir smidigare med motorbåt och skönt för dem att slippa sitta och ro.
Hon kände hunger när de satt och åt pizza och det smakade underbart. Trots all denna fantastiska idyll så gnagde något inom henne. Hon insåg alltmera att de var inte ensamma på ön.
- Vi kan åka ut med den nya båten och se oss om, föreslog Roger, när de ätit färdigt.
- Ja, det kan vi göra, sa Linn.
Jag kanske får lite annat att tänka på, tänkte hon medan hon gjorde sig i ordning. De låste stugan och gick ner till bryggan. Roger satte sig i båten. Linn la i ryggsäcken.
- Jag packade ner några smörgåsar, ett paket singoallakakor och en termos med kaffe.
- Det blir perfekt, sa Roger, jag såg ett ställe där vi kan stanna till och ha picknick.
Linn satte sig i båten och tog på sig flytvästen.
- Nu ska du få en rejäl åktur! sa Roger och startade båten.
De såg sig omkring och upptäckte flera andra öar. När de kom tillbaka till bryggan hade de varit ute i några timmar.
- Det var en uppfriskande åktur, sa Linn och klev ur båten.
När de kom in i stugan packade Linn upp ryggsäcken och ställde allt på diskbänken. Hon tog fram en kortlek och höll upp den framför Roger.
- Nu ska du få en rejäl omgång!
- Jag kommer att förlora så det smäller om det, sa Roger när de satte sig utanför stugan. Det är ingen som kan vinna över dig i kortspel, det vet alla!

söndag 25 juni 2017

Del 4

Linn släckte den rykande fimpen ordentligt med en sten och gick tillbaka in i stugan och låste dörren. Hon tvättade rent såren på fötterna med alsolsprit och några kompresser. Hon undersökte dem ordentligt men det satt inga glasskärvor kvar. Hon städade bort allt glassplitter som låg på golvet och efter en stund kände hon sig lite bättre till mods. Det kanske var en turist, tänkte hon, ön ligger ju i ett fritidsområde. Hon gick upp på sovloftet, lade sig i sängen och somnade på en gång.

- Linn, god morgon!
Hon slog upp ögonen och Roger stod vid hennes sida av sängen och höll i två rykande kaffekoppar.
Hon satte sig upp. Hela stugan doftade nybryggt kaffe.
- Kaffe på sängen, sa hon, ljuvligt.
Hon drack en liten klunk.
- Gott, tack så mycket.
Några fiskmåsar skriade utanför. 
Roger drack en klunk med kaffe.
- Jag tänkte att jag skulle handla efter frukosten. Vill du ha något?
- En glass skulle vara gott!

Linn såg Roger ro iväg med ekan. Hon ångrade inte det här köpet en sekund när hon stod på bryggan och såg fiskmåsar cirkulera över vattnet. Hon vände sig om och såg hur fin den gråa stugan var med svarta knutar. Hon gick in i stugan och öppnade resväskan och började hänga in kläderna i den smala garderoben. Plötsligt kände hon en trötthet och all luft gick ur henne. Hon sträckte på ryggen och gäspade. Det hade blivit mycket jobb på advokatfirman hela året och inte ens kaffe verkade uppiggande längre. Hon lämnade lite kläder kvar i resväskan. Jag kan fortsätta sen efter att jag har vilat lite, tänkte hon. Hon gick upp på sovloftet och somnade.
Hon slog upp ögonen och såg på klockan. Jag har visst sovit en hel timme, tänkte hon, jag ska gå ner och brygga lite kaffe. Hon klev upp och gick nerför trappan och gick vidare mot kaffebryggaren. Hon hajade till efter att ha skymtat något i ögonvrån. Stugdörren stod öppen på vid gavel. Garderobsdörren stod öppen och alla kläder som hon hade hängt in låg i en stor rörig hög på golvet bredvid resväskan.

torsdag 22 juni 2017

Del 3

Hon kände en iskall il som gick rätt in i hjärtat. Dricksglaset föll ur hennes hand och landade i golvet med ett kras. Iskalla vattendroppar och tusentals glasbitar träffade hennes fötter. Hon tittade ner och såg små bloddroppar som sakta rann ner på golvet.
Hon tittade mot fönstret en gång till men mannen stod inte kvar. Hjärtat slog fortfarande hårt när hon gick mellan glasbitarna fram till dörren. Hon öppnade dörren försiktigt och tittade ut. Allt var lugnt och stilla och hon gick några steg ut. Hon gick in igen och tänkte stänga dörren när hon plötsligt ändrade sig. Hon gick ut igen och fortsatte vidare runt stugan fram till fönstret där hon sett honom. En cigarettfimp låg kvar och rykte i det nertrampade gräset.

tisdag 20 juni 2017

Del 2 - Nöje

- Det känns jättespännande! sa Roger och ställde ner ryggsäcken innanför dörren.
Linn ställde ner kylboxen och den röda resväskan.
- Det känns som ett dockhus! Hon pekade på den smala trappan som gick upp till sovloftet. 
- De tidigare ägarna har verkligen tagit hand om stugan ordentligt, sa Roger, jag var beredd på att det kanske skulle behöva renoveras men det slipper vi nu.
- Ja, det är skönt och nu kan vi ha den semestern vi behöver, sa Linn och tog upp kylboxen och ställde den på köksbordet. Tur att vi köpte möblerna av dem.
- Ja, det är bra, sa Roger. Jag går ner och hämtar resten av grejerna i ekan.
Linn plockade fram en flaska mineralvatten, skinka, potatissallad, gurka, smör, ost och tomat ur kylboxen. När hon tittade i köksskåpen upptäckte hon att de lämnat några tallrikar, glas och muggar. I kökslådorna låg bestick och knivar kvar.
Roger kom in med de sista matkassarna.
- De har lämnat en hel del åt oss! utbrast Linn förtjust. Jag hade packat ner plastbestick, plastmuggar och papperstallrikar ifall det inte skulle finnas något.
- Vilka trevliga människor, sa Roger och pekade på ett litet kylskåp, kokplattorna och kaffebryggaren. När jag pratade med honom i telefon sa han att vi fick behålla allt som de lämnade kvar, fortsatte Roger och tog matkassen och lade fram baguetter och ett paket Gevalia.
- Allting verkar ganska nytt, sa Linn, tur att vi inte köpte kokplattorna som vi såg på elgiganten häromdagen.
- Det var ju bra att vi kollade läget först. Men, du, vi kan äta ute, föreslog Roger.
- Ja, det gör vi. Vi kan titta på utsikten.
- Det kan ju vara ett nöje härute, sa Roger och bar ut två stolar. De satte sig utanför stugan.
- Lyxigt med kallskuret, sa Linn och tog några skedar potatissallad.
- Bekvämt, sa Roger och tog några skivor ost och och lade på baguetten.
De åt, drack kaffe och pratade. De var en hel del rörelse med folk som åkte förbi med både motorbåtar och segelbåtar. När Linn tittade på klockan hade den hunnit bli halv tio. Hon gäspade.
- Tiden far iväg, sa hon och gäspade, jag måste gå och lägga mig.
- Ja, jag med.
De gick upp på loftet och Linn somnade så fort hon lade huvudet på kudden.
Linn vaknade med ett ryck. En obehaglig dröm satt kvar på näthinnan. Hon hade drömt att hon föll ner från en balkong. Hon satte sig upp och såg att klockan var halv fyra. Hon var torr i munnen och reste sig upp ur sängen. Jag måste dricka lite vatten, tänkte hon. Hon gick försiktigt nerför den smala trappan och gick fram till kylskåpet och hällde upp mineralvatten i ett glas. Hon drack några klunkar och när hon tittade ut genom fönstret såg hon ett manligt ansikte som stirrade tillbaka in på henne.

måndag 19 juni 2017

Karlavagnen - Del 1

Linn tittade ner i det spegelblanka vattnet. Några fiskmåsar skriade ovanför deras huvuden. Hon tittade upp mot himlen precis när solen försvann bakom de mörkblåa molnen och det hördes ett svagt muller.
- Vi kanske hinner före ovädret, sa Roger när han följde hennes blick.
- Vi kan ju alltid skaffa en motorbåt senare, sa hon. Det var snällt av din pappa att vi fick köpa den här ekan billigt. Du får ju träna musklerna lite!
- Ja, han skrattade till, du behöver inte ro så du kan ju bara lata dig. 
- Ja, hon sträckte på sig, jag har semester!
"En helt egen ö" hade det stått i annonsen på Blocket och efter att hon sett bilderna hade hon blivit helt utom av sig av glädje och de slog till på en gång.
- Vi har inte sett huset och ön, hade Roger sagt. 
- Jag bryr mig inte om det för jag har alltid önskat mig en ö med ett litet hus! Vi kommer att ha ön helt för oss själva! hade hon svarat.
Hon var medveten om risken att bli lurad men allt hade sett fint ut på bilderna. Bilderna visade en fin brygga och en trapp upp till fritidshuset. Ön var på 6000 kvadratmeter och fritidshuset var kring 40 kvadratmeter och låg i området kring Umeå. Hon var glad att de efter tre månaders längtan äntligen var på väg till ön.
- Vad tror du om den där myten som butiksägaren berättade om när vi handlade? sa han helt plötsligt.
- Du menar myten om yxmördaren?
- Ja.
- Jag vet inte vad jag ska tro om det, faktiskt. Det låter som taget ur en skräckfilm.
- Ja, butiksägaren sa att yxmördaren hade gömt sig på ön direkt efter mordet. Ingen vet vart han befinner sig nu.
- Han är nog knappast där på ön nu. Det hände ju för 40 år sen. Han borde vara kring 65 år nu om han lever förstås. Jag tror att han lämnat de här trakterna för länge sen.
- I och för sig, fast å andra sidan vet ju ingen vem mördaren var eftersom det bara gick rykten om att det skulle ha varit den killen. Mordet är ju olöst.
- Jag tänker inte bli skrämd av en myt! Vi ska ha en skön semester med avkoppling och vi kan sola hela...
Hon avbröts av att himlen korsades av en skarp blixt och en öronbedövande knall.
- Jävlar! Vilken smäll! utropade Roger.
Linn täckte snabbt över packningen, kylboxen och matkassarna med en presenning. Det började blåsa upp och den lilla ekan drogs med den starka vinden.
- Du får ju lite hjälp av vinden!
Han skrattade till.
- Det är ju typiskt vår otur att hamna i mitt i ett oväder!
Linn log åt hela situationen.
- Det fattas ju bara att det inte skulle finnas något hus på ön!
- Ja, det skulle vara förfärligt men vi har nyckel, försäkrade han.
En ny blixt och en knall visade dem himlens raseri.
- Jag hade hoppats på att vi skulle hinna fram innan det här hemska ovädret!
- Det trodde jag med, sa Peter.
Det fanns inget att göra och de fick låta sig dras med vinden och efter en kort stund såg hon ön och drog en suck av lättnad.
- Vi är snart där!
Åskan och blixtarna var alldeles ovanför dem när de kom fram till bryggan.
- Vi får ta på oss hjälmen! skojade Isabell.
De skrattade och plockade fram alla saker ur ekan och började gå från bryggan och uppför trappan. Hon la märke till att den såg lite sliten ut.
- Vi får nog räkna med lite skavanker här och där, sa han.
När de kom fram så stannade båda två och bara gapade.
- Är vi på rätt ö? Han såg sig om.
Linn blinkade några gånger för att försäkra sig om att hon såg rätt.
- Vad har vi köpt? sa hon. Hon tittade på honom. Lite skavanker här och där? Det är ännu finare än på bilderna vi fick! 
- Det är helt perfekt, sa han och skyndade fram till dörren.
Han tog fram ryggsäcken och tog fram nyckeln de hade fått.
- Det känns som en underbar dröm och jag kan inte fatta att det här är vårt!
Roger vred om nyckeln och öppnade dörren.